Kristin

Idag har katten fått komma till ett nytt hem ute på landet. Jag har hållt det ganska mycket för mig själv, men hösten har varit en ganska tuff period i det här hemmet. Ett hem som har styrts med järnhand av den här madammen. Anledningen är helt enkelt att jag inte har orken att ta hand om henne på hennes villkor och med hennes behov. Hon är den sötaste, gosigaste och mysigaste katten så detta var ett väldigt svårt beslut... men hon är också en katt med mycket stark vilja, en jäkel på att hitta på djävulskap, envis som sjutton och mer kräsen får man leta efter.

Det har kommit till en punkt där jag tror att jag fått magkatarr som ett symptom på stress eftersom jag inte får sova ordentligt på nätterna och som någon slags psykisk terror är nog det bästa jag kan förklara det som. Har haft ute annons ganska länge men som vanligt är det bara nötter som verkar ringa eller så ringer ingen alls. Men igår så ringde en man från Töreboda som behövde en katt till att jaga möss ute på en gård på landet där hon ska få vara både ute och inne. Vilket kommer passa henne perfekt! Hon kommer få gå som hon vill och vara "madam på täppan" haha.

Så har varit en väldigt känslosam dag och det kommer ta tid för mig att smälta förlusten av min lilla familjemedlem sedan 4 år tillbaka. Så ber er ödmjukast om att inte göra det jobbigare för mig genom att uttrycka orden "åh nej, men varför det?" vilket bara kommer irritera mig eftersom det är jag som fått leva med en här situationen, men det är i och för sig förståeligt att folk kommer fråga eftersom jag inte berättat om detta för så många. Ni som har gett er in i den där marknaden någongång vet att folk ångrar sig titt som tätt så har inte velat gå igenom alla frågor och undringar förrän det var avgjort. Så, nu är det så. Hon kommer att bli lycklig, och jag kommer att bli mer lycklig och förhoppningsvis må bättre om en tid. Men hon kommer att bli så saknad. Det är redan fruktansvärt tomt.