Kristin

Den bästa människan som jag någonsin har känt är inte längre med oss. Det skär så enormt i hjärtat när jag vet att jag aldrig kommer att få höra honom säga "älskade kristin" igen. Men detta är det bästa som kunde ha hänt för morfar själv. Han har varit sjuk en längre tid och åkte in till sjukhuset förra tisdagen för att hans kropp inte orkar med, dag efter dag har han blivit sämre. Jag är så tacksam att jag fick ett infall att jag följde med mamma upp till Lindesberg nu i söndags. Vi kände nog på oss det allesammans. Mamma, linn och jag och vår kusin marlene var där en stund och fick prata lite med honom även om han till största delen sov eller var förvirrad. När någon som man älskar har så ont och inte är riktigt sig själv, så vill man bara att att det ska ta slut och att han inte ska få känna någon mer smärta. Och så fick han träffa mormor en sista gång i går. Och det var vad vi alla hade hoppas på, att mormor också skulle hinna få ett avslut. Och så vart det. Jag tror att morfar väntade på henne. Hans livskärlek.

Ni som inte fått lära känna min morfar så kan jag berätta att en mer godhjärtad människa går inte att hitta. Han har tagit hand om allt och alla. Min mormor när hon haft svåra tider, min mamma och hennes syster Vanja när de vuxit upp och så har han alltid visat oss barnbarn att vi är viktigast i världen. Han har alltid gett oss kramar som känns att de betyder något, att de verkligen förmedlar vad han känner  och han har alltid haft lika svårt att släppa taget när man ska gå. Han har aldrig varit rädd för att visa känslor och haft ett otroligt tålamod som gör att hans och mormors kärlek hållt sig lika stark genom alla år, i över 65 år. Så nu går mina tankar till min mormor som måste ha den jobbigaste dagen i sitt liv. Och till min mamma som ger allt och lite till, till alla i sin närhet. Men som sagt så är vad som hänt det oundvikligt bästa, morfar blev 84 år, ett långt liv som varit fyllt av glädje. Men också av sorg, men det är så man lever livet.

Jag kommer alltid att minnas de sista orden som fastnade i mitt minne och som jag kommer att vara tacksam för resten av mitt liv, då jag minns min älskade morfar Thore.